den här morgonen har jag tänkt mkt på jobbet och blivit mer och mer irriterad.
det jag blir irriterad på är att dom väljer bort mig som vikarie, jag får inga förfrågningar om det inte är absolut är akut, och det stör mig. jag har väl också utgifter att betala. och nu vet jag vem de är som gör att jag inte får nåt jobb, och det sårar mig för det är en person som jag tycker väldigt mkt om.
inte bara att jag inte får nåt jobb, det här gör ju att jag börjar tveka på mig, jag börjar tro att det är mig de är fel på, att de är nåt jag gör på jobbet som är fel.
jag går igenom mina dagar på jobbet om och om igen och försöker komma på vad jag kan ha gjort för att ha förtjänat det här. men jag kommer inte på nåt, jag klagar aldig på mitt schema, jag gör mitt jobb och jag gör ett bra jobb. det vet jag själv. jag vet att dom flesta vårdtagare är nöjda med mig, dom är glada när jag kommer.
jag hatar det här, hatar att behöva börja tveka på mig själv...
jag önskar att de var som september månad, då jag fick jobba ganska mkt. då jag inte kände mig som nån värdelös typ som måste ha gjort nåt fel för att de ska va såhär.

igår var Erica, Jonas och Elvira förbi en snabbis här. det var helt underbart att se min söta systerdotter. hon var så liten. jag bara totaltförälskade mig i henne och längtar som tusan tills på onsdag då de kommer hit och stannar en längre tid.

de fick mig också att tänka på gärna jag vill det där, jag vill få sjukt många sms och frågor om de är dags, jag vill uppleva den smärta för att få nåt så underbart som man har hela sitt liv. jag vill visa upp mitt barn, åh vad jag vill de där. jag vill att mitt liv ska ändras radikalt och jag vill ha något som man älskar så högt att man inte ens kan förklara det.