Jassie

För sådär en 2 veckor sen så mötte jag en tjej vid namn Kajsa i rastgården, hon hade 2 pinnar och vi stod och pratade ett tag. Hon berättade om en dvärgpinscher som hade svårt att hitta ett hem pga sina sladdriga bakben.
det resulterade i att jag hörde av mig till kenneln och dagen därpå åkte och hälsade på, Jassie följde redan då med hem.
Jassie är 9månader och har som sagt lite sladdriga bakben, något jag inte lägger märke till så särskilt mycket utan ser det mer som en del av henne och den hon är. det här har även inneburit att jag har börjat om från början med allt vad det innebär. Just nu har vi hållt på och tränat på rumsrenheten och det har faktiskt gått riktigt bra. hon visar goda resultat redan nu. Imorse när vi gick upp så stod hon för första gången vid dörren och väntade på att få gå ut. Annars har jag alltid fått hämta henne i soffan där hon lägger sig på rygg och hoppas på att hon är så söt så hon slipper gå ut. Det var inte alltför längesen som hon började göra nummer två ute också. Nu händer det någon enstaka gång en liten olycka inomhus.
Imorgon ska vi åka på hundkursinskrivning som sen börjar den 27 mars. Det ska bli kul att gå en kurs då jag aldrig har gjort det med Louise. Men alla hundar är olika och har olika personligheter likaså mina två skönheter. Jassie är allt som Louise inte är, samt den valpen Louise aldrig var. Hon biter på allt så fort dom får vara själva hemma, hon är klumpig och väldigt på, ska vara överallt och ingenstans. Men hon är även en dröm att gå ut med, håller sig till mig, drar inte i kopplet och reagerar inte på andra hundar. (till skillnad från Lollo)
Nu har vi även lärt känna varandra alla tre, Jassie är väldigt my sig och busig. hon tycker väldigt mycket om närkontakt och ligger helst på en. Jag visste från början att hon var här för att stanna, det enda som krävdes var att hon och Lollo skulle komma överens. Nu efter 2 vekor så har dom börjat busa med varandra och springer mer än gärna ikapp när vi är ute. Det enda det tjafsas om är ben och människomat, då jävlar får man se hela tandraden på båda hundarna.
Jag är väldigt glad över att ha kunnat ge Jassie ett hem fyllt med kärlek och omsorg. Jag skulle gärna se det som att hon räddade mig ur min depression och jag räddade henne. Vu har fortfarande massa att jobba med men det är spännande, både att lära upp en ny hund samt se resultat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0