förra helgen så pratar jag och johannes mormor på vägen ner till sjön. hon sa att jag har mycket kärlek att ge till ett framtidens barn, vilket givetvist stämmer. men än så länge så blir det ju inga barn, inte förrän på minst 2 år. och kvar finns den där kärlekens som jag "dying to get rid off" (vet inte hur man ska säga på svenska). ibland känner jag tom saknad efter nåt, men vet inte vad,känns bara att nåt saknas... en slags tomhet känner jag.

sen har vi ju då den här andra delen av mig. Djur människan. gud,vad jag älskar djur. spec katter. nu har jag ju en hund och en katt, och tro mig, de är en stor del av mig och får väldigt mycket kärlek av mig. vilket djur som helst skulle älska att leva med mig (då pratar vi pälsdjur), och jag vill inte låta egotrippad men så är det verkligen. mina djur är mina bebisar, mina barn, dom får den här överflödiga kärleken av mig men det finns fortf massa kvar.

nu är jag i en punkt i mitt liv där jag känner att jag saknar nåt,någon,eftersom "the leftovers" av kärleken som Baby och Louise tar bara växer och blir mer, så att det nästan gör ont i mig, så mycket kärlek har jag kvar att ge. och jag säger absolut inte att jag måste ha en bebis nu,jag kan vänta med det. men jag vill ha min slags  bebis.. en gul och så himla fin, och jag vet vart det finns, jag vill ha en.

Johannes är en stor del va mitt liv, och han gör mycket av mitt liv, och han får stå ut med mycket. Johannes har inte växt upp med djur, han är ingen djurmänniska, och visst jag respekterar det, eller ör jag det? jag vet inte hur andra tolkar det egentligen. han säger att 2 djur räcker,2 djur är 2 djur för mycket. men jag vet ju hur han är när djuren verkligen finns på plats. jag vet hur mcket han egentligen tycker om Louise även fast han inte alltid visar det runt andra. jag vet hur mycket han tyckte om Milo, hur ledsen han var när Milo försvann ur våra liv. Och han tycker faktist om Baby också, även fast hon inte gör så mycket väsen av sig. så man kan väl säga att han är emot djur så länge dom finns utanför våra dörrar, men när dom väl är innanför så är han fast. kanske är han rädd för att han också ska bli världens djur människa som jag?

Och jag är verkligen ledsen Älskling, att du har blivit ihop med en som jag, som älskar djur. jag säger just nu och i framtiden, att jag vill verkligen ha en bebis till, en gul, allt jag vill är att du säger att det är okay. min längtan är så himla stark, så stark så att den gör ont. vi skulle få plats med en till, vad fan vi skulle få plats med hur många som helst till, men jag ber dig bara om en. fyll mina högsta drömmar, gör mig lycklig, säg ja, låt mig få ge den kvarblivna växande kärleken som gnager i mig.

Snälla Älsk, uppfyll min högsta önskan!

Louise   Baby  Milo