jag kan inte uttrycka mig nog med hur allt känns..
så jag tänkte göra ett försök här.

imorrn fyller min lillasyster 18år, en dag som jag länge velat vara en del av för det är en stor dag i allas liv skulle jag tro.
jag kommer inte längre att delta på hennes stora dag från ungdom till ung vuxen.
och jag kommer förklara varför, men först vill jag bara säga att ni får tycka och tänka precis hur ni vill.
ni får tycka att jag är löjlig eller barnslig men det här är nåt som jag måste göra för att min familj förhoppningsvis ska börja förstå mig.

jag kommer inte att delta för att mitt ex ska dit.
när jag förklarade för min syster att jag inte har kommit över honom och att jag inte orkar se honom så sa hon helt enkelt bara okay..
och för mig känns det rent ut sagt för jävligt!
det här för mig betyder att hon hellre vill ha mitt ex där än sin syster.
eftersom det inte spelade nån roll att jag inte ville komma för den anledningen.

och för övrigt så tar jag lite illa vid mig av mitt ex också eftersom vi inte långt innan hade pratat om det här, och bestämt att vi inte ska ha npn kontakt alls på ett tag.
hur kan han då ens tänka tanken att tacka ja till en inbjudan och gå på ett kalas med min släkt och familj?
jag tycker att han borde ha tänkt ett steg länge i det här fallet.

jag är sårad,arg och besviken.
för mig finns det inte ens att välja ett ex framför sin syster.
något jag aldrig skulle göra.
jag skulle helt enkelt ha förklarat för exet att nu är det såhär och det är bäst att du inte kommer...
men hon har gjort sitt val, och det är inte första gången jag har blivit bortvald som syster framför mitt ex.
och det är nog inte sista gången heller..
eller jag vet att det inte är det.

jag tror inte att ni förstår hur mkt det sårar mig när ni håller på såhär?
och nu pratar jag bara inte till en syster.
det gör så jävla ont i mig
jag kan inte ens sätta i ord hur mkt det sårar.

men jag hoppas ni får det bra på kalaset och utgången imorrn.
hoppas du är nöjd med ditt val och att det var värt det.