nu är jag hemma i vardagen igen, och allt jg vill är att komma tillbaka till mitt hem.
just nu känns det så,  mitt hem är där mitt hjärta finns. det här är bara en lägenhet jag tillbringar tid i.
efter dom här 12 dagarna i eksjö så känner jag att allt jag vill är att vara nära min pojkvän.
jag vill kunna träffa honom dagligen, jag vill somn bredvid honom varje natt.
jag vill inte sitta på 2-3 olika tåg i ca 3 timmar för att komma till honom.
det är inte det är jag vill.

som 21åring, snart 22. så funderar jag massa på vad jag vill med mitt liv.
vad vill jag jobba med, hur långt är jag villig tt gå i olika situationer, vad vill JAG, vad får mig att må bra?
för det är de jag måste börja tänka på, mig själv och vad som får mig tt må bra.
den absolut största delen i mitt liv som får mig att må som bäst, det är min pojkvän.
det som får mig att må dåligt är att jag bor 30mil ifrån honom.

sen har jag ju självklart alla mina vänner här som också får mig att må bra.
men då kommer jag tillbaka till frågan, vad vill jag? hu långt är jag villig att gå?
jag har alltid tänkt att jag ska stanna i etuna för här har jag allt.
men nu är det annorlunda, nu är mina tankar, man måste ju våga chansa, jag måste våga chansa.
och det här är en chansning jag vill ta.
jag vill hem igen, jag vill inte känna smärtan i bröstet för att jag lämnar min älskling.