en neråt dag, en dag där allt bara känns..blä. Hatar när mina downdagar kickar in. Vill inte träffa nån, vill inte göra nåt, vill bara sitta i min soffa och kolla på min serie, vill bara drömma mig bort.

Ganska sjukt egentligen..Det enda som krövs för att mina downdagar inte ska bli så fruktansvärt down så vill jag ha sällskap. Men när jag väl hamnat lite över gränser för down och fruktansvärt down då vill jag inte träffa nån...Det gäller verkligen att hitta sällskapet i rätt tid.

 

igår var en underbar dag, var på kalas för min fina systerdotter som fyllt 3 år, omringad av familj. Spenderade kvällen med lillasyster i hennes nya lägenhet och bara hade det bra. Tänk vad snabbt saker kan vända.

 

Vad jag verkligen saknar just nu är någon att komma hem till, nån som undrar hur dagen har varit. Någon att laga mat med, för jag är grym på det men gör det aldrig åt mig själv.

 

Dessutom tror jag att Louise är dålig igen. Jag skrev aldrig hur allt gick efter operation osv. Dom tog bort båda tumörerna i bröster men hittade dock en till tumör under tungan. Provresultatet var positivt. Allt var bra igen. Tills för några veckor sen, då jag märkte att lollo var annorlunda. Hon är mycket lugnare än hon brukar vara och väldigt nära inpå mig hela tiden. Har också kommit på idag att hon oftast inte vill hoppa upp i knät själv utan vill att man ska lyfta upp henne. Så förra helgen hittade jag en ny knöl på henne..på samma ställe som en av tumörerna satt på förra gången. Bara det att jag nu tror att om det är så att hon har tumörer igen, då har hon förmodligen det inne i kroppen eftersom hennes beteende är annorlunda den här gången..